Det har varit lite tyst på denna sidan ett tag. Jag har jobbat med portfoliofotograferingar av vuxna de lediga tider jag haft. Det blir oftast lättare att fotografera barn när det är lite mer tillåtande väder. Och äntligen är solen och värmen här! En annan glädjande nyhet är att vi fått hem sötaste kattungen av rasen Neva Masquerade på 12 veckor. Han är döpt efter hockeyspelaren Yngve Frost.
Tänk så fort tiden går! Dagarna räknas ner via en lucka som traditionsenligt öppnas varje morgon, till årets julkalender på tv:n. Stämningen är hög i det julpyntade hemmet. Tomtar, speldosor, ljus och ljusstakar. Hyacinter och Amaryllisar hör också julen till. De nybakade saffransbullarna ligger i frysen för att behålla sin saftighet och snart börjar frysen fyllas med julmat som så småningom ska mätta många hungriga magar. Pepparkakshuset är pyntat, glöggen jäst och upphälld på flaskor och skinkan ska snart saltas inför den stora dagen. Nu väntar vi bara på lite snö. Här och nu sitter jag med julkort som ska redigeras och skickas till print. Brukar du skicka julkort eller gör du det elektroniskt? I vilket fall, hoppas jag du får en helt underbar vecka, med massor av härlig julstämning.
Snart tar de flesta helg, likaså min familj och det är oftast en av veckans mest efterlängtade dag. Jag däremot ska få äran att bistå kvinnor när de ska föda, hela helgen lång. Men fler av er kanske ska mysa i soffan med ett glas vin framför en bra TV-serie eller film?! Så nu undrar jag – är DU redo för helg? <3
Äntligen är jag igång igen efter lite ledighet. Såååå roligt med alla nya projekt! Listan är lång och jag syr för fullt för att hinna med. Just nu pärlar jag en ny outfit och det tar sin tid. 700 st är jag snart uppe i, en paljett eller pärla i taget. <3 Men fint och glittrigt blir det! Precis som det ska vara när man får klä ut sig till prinsessa för en dag.
Jag hoppas verkligen att alla ni, gamla som nya kunder, haft en helt underbar jul, att ni fått vila upp er och varit tillsammans med era nära och kära denna högtid. Jag önskar er ett Gott slut på året och att 2017 blir ert bästa år någonsin. Jag fortsätter att ha lite ledigt fram till och med 15 januari men kommer därefter vara tillgänglig för era fartfyllda och härliga bokningar. Stor kram på er!
Då jag insupit massor av inspiration samt shopping i en av mina absoluta favoritstäder, New York, har jag inte haft min dator med mig så att jag kunnat uppdatera er. Så nu har jag inhandlat ännu fler nya tyger till fotoprojekt som är inbokade i höst. Längtar!
Efter en intensiv sommar på förlossningen ska det äntligen bli skönt med lite återhämtning även för mig och min familj. Jag har flera roliga fotogrejer är på gång till hösten och självklart kommer ni att få se resultatet. Längtar! Hoppas ni får en härlig vecka med vad ni nu än har för er. <3
Jag arbetar helt klart bäst kvällstid när barnen har gått och lagt sig. Då är det lugnt och stilla och jag kan äntligen få lite mer ro. Det enda jag behöver är min iMac och lite bra musik som jag kan digga till. ? Det bästa med mitt kontor är det vackra ljuset i rummet och att hunden alltid ska ligga i knät.
Juryn ropade upp mitt namn till andra uttagningen inför de duktiga blivande skådespelarna. ”Men herregud, jag som inte ens har läst in mig på ytterligare en pjäs! Vad ska jag göra nu?!” Jag ringde hem till mamma och grät. Jag grät av både stolthet och förtvivlan. Jag hade läst in min långa roll tillsammans med min lärare så fort jag inte var i skolan. Jag var driven och älskade att stå på scen och att gå in i alla olika roller. Det kvittade om jag spelade seriös, snäll, elak, barnslig, rolig – jag älskade mina roller på olika sätt.
En känslosam monolog skulle alltså spelas upp den dagen. Det var en stor jury och många duktiga blivande skådespelare som satt och bedömde min insats på scen. Jag var en nervös 18-åring som gick sista året på gymnasiet. Min teaterlärare hade sagt att jag bara behövde fokusera på den där långa monologen och inte bry mig om ytterligare någon pjäs. För på Teaterhögskolan går man i princip aldrig till andra uttagningen, speciellt inte när man är så ung som jag var eller när det är första gången man söker.
Jag hade spelat en hel del roller sedan jag började när jag var 10-år. Roller – både inom teater och musikaler. Så 18 år ung gick jag vidare till andra uttagningen när jag sökte jag in till Malmö Teaterhögskola. Med tårar i ögonen förklarade jag att jag inte läst in något ytterligare och hoppade av. Jag fick lova juryn att söka nästa år igen. Samma höst kom jag in på sjuksköterskeutbildningen i Lund, så några fler försök har det inte blivit. Men att våga improvisera och bjuda på mig själv finns i allt jag gör och har bland annat varit till hjälp i behandlingen av exempelvis stickradda eller traumatiserade barn som jag tagit hand om. Under denna fotografering busade jag så mycket att denna söta och envisa 2-åring vägrade sluta skratta.
I och med att internet totalt exploderade, öppnades en större värld, än vad jag tidigare upplevt i den lilla småländska orten jag växte upp i. För när jag var 9-10 år var min högsta dröm att bli veterinär och fotomodell. Hur jag skulle lösa den ekvationen hade jag inte riktigt tänkt ut. De stora fotomodellerna Claudia Schiffer, Naomi Campbell, Heidi Klum, Christy Turlington, Cindy Crawford, Linda Evangelista och Izabella Scorupco (med fler) fick stor plats i media i början av 90-talet och kontrakterades av de stora modehusen. Modeller har alltid funnits genom tiderna men just den här tiden blev ordet ”Supermodell” ett hett och trendigt begrepp.
Charmen med barn, är att de inte har några gränser eller ser begränsningar. Fotomodellen Kate Moss var en av mina förebilder, eftersom hon, likt jag, egentligen var för kort. Jag var dessutom i en svår ålder, en pre-tonåring som var för gammal för att platsa bland ”barn-bilderna” och för ung för att vara med bland tonårsbilderna. Mina odds var ärligt sagt inte de bästa. Men mamma fixade snabbt en tid hos en professionell fotograf i stan. Studion såg så där tråkig ut som jag tänkt mig. Ett mörkt tygstycke med två ljuskällor stod uppställda när vi kom dit och jag minns att rekvisitan var bristfällig. Jag fick posera i några olika ombyten samt hålla i ett vitt paraply innan fotograferingstiden var slut.
Min mamma lade en del pengar på att köpa ut de där bilderna. Bilder som jag då var så otroligt stolt över. Bilder som fortfarande finns i en låda, uppe på vinden. Det är några av mina minnen, som vittnar om en liten flickas dröm. Dock var det aldrig berömmelsen jag drömde om, snarare tvärtom. Jag ville aldrig att folk skulle få veta. Jag ville vara hemlig. Men den självkänsla jag fick, av att vara en del i att skapa något som jag själv tyckte var vackert, fanns redan då. Min dröm fortsatte faktiskt i flera år, även om jag inte livnärde mig på den. En flickdröm jag levde i fram tills jag blev gravid med vårt tredje barn.
Efter att jag fött mina tre barn står jag numera bakom kameran och fortsätter min dröm om att skapa minnen. En fotografering hos mig är långt ifrån en mörk studio och stelt poserande. Jag busar och leker fram känslor eftersom jag är ganska barnslig av mig själv. För målet är att föreviga er kärlek, er glädje och vackra ögonblick. Jag vill ge er minnen.
